Tornedalska i Umeå

Jag kör bil hem från Kalix och då spelas denna underbara låt av The Smiths.


Take me out tonight
Where there's music and there's people
And they're young and alive
Driving in your car
I never never want to go home
Because I haven't got one
Anymore

Take me out tonight
Because I want to see people and I
Want to see life
Driving in your car
Oh, please don't drop me home
Because it's not my home, it's their
Home, and I'm welcome no more

And if a double-decker bus
Crashes into us
To die by your side
Is such a heavenly way to die
And if a ten-ton truck
Kills the both of us
To die by your side
Well, the pleasure - the privilege is mine

Take me out tonight
Take me anywhere, I don't care
I don't care, I don't care
And in the darkened underpass
I thought Oh God, my chance has come at last
(But then a strange fear gripped me and I
Just couldn't ask)

Take me out tonight
Oh, take me anywhere, I don't care
I don't care, I don't care
Driving in your car
I never never want to go home
Because I haven't got one, da ...
Oh, I haven't got one

And if a double-decker bus
Crashes into us
To die by your side
Is such a heavenly way to die
And if a ten-ton truck
Kills the both of us
To die by your side
Well, the pleasure - the privilege is mine

Oh, There Is A Light And It Never Goes Out
There Is A Light And It Never Goes Out
There Is A Light And It Never Goes Out
There Is A Light And It Never Goes Out
There Is A Light And It Never Goes Out
There Is A Light And It Never Goes Out
There Is A Light And It Never Goes Out
There Is A Light And It Never Goes Out
There Is A Light And It Never Goes Out

inte en dag yngre 
skriver jag en sång 
jag har ältat alla ord 
här över muggar och glas
vi kom varandra närmre 
du och jag i vår 
och jag är tacksam för 
att du orkade lyssna

en sommar igen 
kanske nån vecka på landet 
kanske nån helg 
i nån storstad söderut
du och din tjej 
jag och min son ibland 
planerna är skönt 
om dom kan flyta lite nu

fan, det värker 
det ilar då och då 
det känns ibland som om alla har 
förstått utom jag
att världen står och pekar 
stackars han som tror 
att livet är en dröm 
han borde ta ett jobb

jag drack en kaffe hos Louise 
på hennes uteplats igår 
hembakt och en son 
som lärt sig cykla just
hon berättade sin historia 
och om styrkan hon fått 
hur värdena ändras 
när sjukdomar kommer

jag ville skjuta mig själv 
redan på tunnelbanan hem 
för hur svag jag har varit 
och hur fel jag haft
två öl senare 
var Skånegatan 
ändå lite lockande 
och framtidens ljus

jag fattar ingenting... 

ännu inte äldre 
tar jag flyget härifrån 
och tänker att jag blivit lite 
starkare
tänker att jag bara måste 
se mig om
och leva lite mer
du vet hur jag är

men sen i mörkret på hotellet 
i lappsjukans klimax 
klickar jag fram bilder 
som jag har i telefon 
hon och jag i taxi 
på väg från Gorkijparken 
på ett sista försök 
i Moskva

nu minns jag det som varmt 
det där som frös i TV-soffan 
dagarna vi inte orkade 
prata med varann 
jag tvivlar än en gång 
och strör ut frågorna på bordet 
nån säger nånting 
nån annan nåt annat

jag kunde säga att jag önskar 
hon förstod 
men det är ju inte det 
jag vill nog bara ändra sanningen 
nu går solen upp 
och jag står på en balkong 
i ett land jag aldrig känt 
och tittar österut

ett land jag aldrig känt 
med nya smaker att förnimma 
steg som måste tas 
och mina hyllor för mig själv 
stolt som en bödel 
som bara gör sitt jobb 
väntar jag på frälsning 
och förståelse

jag fattar ingenting... 

jag fattar ingenting 
och jag ser bara tecken 
bilder säger stanna 
bilder säger gå 
vi pratar inte mera 
eller gifter oss till hösten 
saker förändras 
när tiden går

har jag väntat mig för mycket 
blåste jag iväg 
jag ser tillbaka på 
en radda av affischer 
jag tror jag drömde om ett liv 
bara utan korridorer 
utan korridorer 
skulle jag bli lycklig

du kände mig när 
åren var terminer 
när sommaren var helig 
och nätterna var allt 
du har vart densamma 
som en klippa genom tiden 
med en hand som 
verkat räcka åt oss alla

minns du när vi satt 
utanför Strandbaden i Falkenberg 
och lyssnade på när 
havet blåste in 
det var långt innan henne 
det var långt före allt 
men jag kan inte komma på 
att jag saknade nåt då

jag ser regnet komma närmre 
över floden 
TV:n dövar tystnaden 
i mörkret 
tid tid 
inte en dag yngre 
skriver jag en sång

jag fattar ingenting...

(Winnerbäck - Jag fattar ingenting). 

"i Dionysos dissonans
en sekund var klarsynt och förstod att jag var en av tusen dårar
som hoppas harmoni och tolerans
men letar så febrilt i älvors dans
så jag gick hem så konsekvent till mig och mina instrument
och sagan fick det slut den skulle ha
men det var sommar då och natten blev ju bra så det var vackert 
men det såg jag först idag
och när jag vandrar ut ikväll till Dionysos vinkapell och ser satyrer höja glas
och älvor dansa i extas 
jag vinglar sakta ner till ån och sänder hälsning därifrån till en drottning under månen"

yes. har ju färgat håret chokladbrunt för ett tag sen. känns fräscht och rätt så här på sommaren.




och brännbollsyran 2009 är i full gång, har inte besökt den än men blir kanske en sväng i morgon. väntar på att N ska höra av sig så att vi kan kolla vad som händer på ålidhem. åh, jag är uttråkad och rastlös! i morgon ska jag iaf ut med två tjejer från termin 10, blir nog skoj. de är så trevliga :)

oh well, adios!

dom tog det sista fyllot
på den sista permissionen
dom beslagtog hans sista ägodel
och släpade honom hårdhänt sen ner till stationen
dom sa: okej, stan är lugn nu
nu kan ni låta era söta, vita barn springa omkring
och dom kom ut ur sina gömmor
och dom såg sig runt, men dom såg ingenting

du gamla, fria nord
här på bästa sändningstid får vi ett välserverat styckmord
varför inte stänga av solen fort
för vi lever inte länge nog för att
rätta till allting dom gjort mot dig
rätta till allting dom gjort mot dig

högt ovanför gatorna i stan
delas piller ut mot flunsan medan nya planer smids
ja, dom stora männen har en ny plan
det är att kriminalisera symtomen medan sjukdomen sprids
och när jag vaknar
ömmar mina käkar och min panna svettas kallt
jag försöker hålla hårt i nåt
men jorden vill spricka, det är lava överallt

du gamla fria nord
här direktsänds varje våldtäkt, varje razzia, varje självmord
varför inte stänga av solen fort
för vi lever inte länge nog för att
rätta till allting dom gjort mot dig
rätta till allting dom gjort mot dig

ja dom tog det sista fyllot
på sin flygfärd på väg över plast och neon
dom släpade honom ner till stationen
och sa: du borde fatta bättre än att försöka rymma härifrån
själv åker jag ut på turné
och drömmer om pojken med guldbyxorna
men det är inte samma sak nu
när alla sitter bakom lås
utom knivarna och yxorna

rätta till allting dom gjort mot dig
rätta till allting dom gjort mot dig

Så var jag då äntligen hemma i Tornedalen och här gör vi precis ingenting. Eller ja, äter god mat, massa onyttigheter och sover middagslurar. Idag blev det en promenad också.

Igår badade jag bastu och drack en öl till. Himmelskt. Ingenting är som tornedalsk bastu alltså. Kvällen ska ägnas åt att se Twin Peaks - Fire walk with me tillsammans med syster. Jag har inga direkta förhoppningar om filmen, men det kan vara kul att se den eftersom jag tycker så mycket om serien.

Fick lägenheten förresten, den är väldigt mysig. Kan knappt vänta tills jag får flytta in! Den ska omtapetseras och då får jag välja tapeter själv.

Angående rubriken syftar den till Den makalöse Maurice och hans kultiverade gnagare, skriven av Terry Pratchett. Namnet kom upp när jag och syster spelade TP. Det lät så roligt :) Max är ju en liten kultiverad gnagare.

Nej, åter till tv:n.

I dag: tenta som blev avklarad på tre timmar. Umeå har konstigt väder, snö och sol om vartannat. Aprilväder kallas
det visst.

Och det finns fortfarande människor som gör tillvaron lite vackrare, lite mindre tom. Och det finns musik och texter i massor då tröttheten dövar kreativiteten. Jag har återupptäckt Winnerbäck med rysningar av välbehag, kan någon skriva låttexter så är det han. Åtminstone i Svealand.