Robins hemsida

http://evamirsrobinhood.wordpress.com

En vecka med Robin

Ja nu har lillkillen bott hos oss en vecka. Det känns som att vi alltid haft honom :) Tycker han sover lite bättre om nätterna, vi har numera en komposthage vid sängen där han har sin korg och han verkar kunna slappna av bättre. Sen är han jätteduktig på att säga till när han vill gå ut och håller sig tills matte eller husse fått på sig kläder :) Kan ju ta ett tag när man hyfsat trött och yrvaken ska kränga på sig kläder och gå ut mitt i natten. Tidiga morgnar blir det också, men det är rätt mysigt att sitta i köket, dricka kaffe och lyssna på radio. Man hinner med hur mycket som helst under dagarna.


Idag har vi haft besök av Anna som hade med sig en jätterolig leksaksgris åt Robin.  Han "dödade" den flera ggr, gillar den jättemycket. Och så har vi varit på en kort promenad där Robin hittade en kotte som han bar i munnen. Finns mycket roligt i naturen att upptäcka när man är en liten valp.


Lite bilder på vår kille: 




Söt va? Ska starta en ny blogg som handlar om Robin på wordpress. Ger er adressen sen.


Nu ska vi försöka hålla oss vakna ett tag till, gå ut med Robin och sen kanske se en film.

Livet tar en annan vändning nu

med hund, onekligen. Just nu handlar det mest om att äta, sova, kissa, busa. Vi försöker avleda vassa valptänder med leksaker att bita på istället. Ibland funkar det, ibland inte. Kissrundorna blir korta men intensiva och ibland frestas vårt tålamod. Men mest känns det helt underbart och man blir varm i hjärtat när han ligger i sin korg och sover och är så där världens finaste lilla cavalier. Vår fina Robin.

Strax vaknar han nog så då blir det ut en sväng innan kvällsmaten ska serveras.

-*-


Ny bild på sovrummet





5/10 - 2011: Nedräkning pågår!

Onsdag idag och jag är fortfarande krasslig. Bestämde mig för att stanna hemma en dag extra och vila och det tror jag att jag vinner på i längden. Idag hade skolan bestått av träff med gruppen och sedan handledning. Inte så mycket som jag missar, ändå. Sedan är det ju inte så trevligt för mina klasskompisar att sitta i samma rum som en som snörvlar och hostar hela tiden.. Nå, nog om det.
Rubriken syftar såklart på lille Robins ankomst till oss nu på fredag. Två dagar kvar! Vi har införskaffat det mesta till honom men det är en del saker kvar som jag får fixa på stan i morgon om jag blivit friskare. Betalningen är klar och ikväll ska uppfödaren ringa oss för att bestämma tid på fredag osv. Spännande!! 

Igår var målaren och tapetserade om vårt sovrum. Vi hade ju hemska gula tapeter där innan och det blev verkligen skillnad nu med vita, rummet känns mycket fräschare. De skiftar en aning mot ljusgrått men jag tycker det blir en snygg kontrast eftersom vi har vita gardiner, vit säng och vit hylla. Längtar tills vi får sätta upp tavelhylla och tavlor, men vi måste vänta tills typ i morgon för att tapterna ska hinna torka ordentligt. Även köket och hallen fick sig nya tapeter, men kulören är densamma så det blev inte så stor skillnad. Skönt dock att få bort alla fettfläckarna som fanns där innan. 



Sovrummet. Suddig bild men man ser i alla fall lite hur färgen blev. 



Jag ska ägna dagen åt att ta det lugnt samt transkribera min intervju om jag orkar. Man borde ju handla mat också, så får nog bli en sväng till Mariehem senare. 

Avslutningsvis bjuder jag på en bild av Ezio, han ser så cool och obrydd ut (vilket han också är) 





2/10 - 11

Börjar äntligen piggna till. Hela helgen har jag legat sjuk i feber, förkylning och illamående. Helgen kunde med andra ord ha varit bättre, men å andra sidan är det tur i oturen att jag blev sjuk nu istället för nästa helg. På fredag kommer Eva med vår finaste cavalierkille! Känns väldigt spännande! Vi måste bara köpa allt som ska finnas på plats innan han anländer, men det hinner vi med. 

Livet innehåller både glädje och sorg just nu. I förra veckan fick jag ett mycket tråkigt besked. Min fina morbror hade hastigt gått bort. Han har lämnat oss i stor sorg och saknad. Vila i Frid morbror Erkki. Det känns väldigt konstigt och sorgligt, och man slås av att det enda som är säkert här i livet är döden. Och den blir väldigt närvarande när någon man tycker om går bort. Men jag hoppas att han har det bra, vart han än är. Och jag önskar så att jag kunde närvara på begravningen men jag kan inte ta mig upp den helgen då Robin kommer. Hur jag än gör blir det inte bra, och det var ett väldigt svårt beslut men jag ska vara närvarande i tanken, i känslan under hela lördagen. Det tror jag att han känner och vet. Och jag ska tänka på er allihop i den svåra stund som vi nu delar, alla vi som kände honom.
Jag minns inte riktigt vad mer jag skulle skriva, det kändes plötsligt så.. betydelselöst.
-*-


RSS 2.0