Tornedalska i Umeå

inte en dag yngre 
skriver jag en sång 
jag har ältat alla ord 
här över muggar och glas
vi kom varandra närmre 
du och jag i vår 
och jag är tacksam för 
att du orkade lyssna

en sommar igen 
kanske nån vecka på landet 
kanske nån helg 
i nån storstad söderut
du och din tjej 
jag och min son ibland 
planerna är skönt 
om dom kan flyta lite nu

fan, det värker 
det ilar då och då 
det känns ibland som om alla har 
förstått utom jag
att världen står och pekar 
stackars han som tror 
att livet är en dröm 
han borde ta ett jobb

jag drack en kaffe hos Louise 
på hennes uteplats igår 
hembakt och en son 
som lärt sig cykla just
hon berättade sin historia 
och om styrkan hon fått 
hur värdena ändras 
när sjukdomar kommer

jag ville skjuta mig själv 
redan på tunnelbanan hem 
för hur svag jag har varit 
och hur fel jag haft
två öl senare 
var Skånegatan 
ändå lite lockande 
och framtidens ljus

jag fattar ingenting... 

ännu inte äldre 
tar jag flyget härifrån 
och tänker att jag blivit lite 
starkare
tänker att jag bara måste 
se mig om
och leva lite mer
du vet hur jag är

men sen i mörkret på hotellet 
i lappsjukans klimax 
klickar jag fram bilder 
som jag har i telefon 
hon och jag i taxi 
på väg från Gorkijparken 
på ett sista försök 
i Moskva

nu minns jag det som varmt 
det där som frös i TV-soffan 
dagarna vi inte orkade 
prata med varann 
jag tvivlar än en gång 
och strör ut frågorna på bordet 
nån säger nånting 
nån annan nåt annat

jag kunde säga att jag önskar 
hon förstod 
men det är ju inte det 
jag vill nog bara ändra sanningen 
nu går solen upp 
och jag står på en balkong 
i ett land jag aldrig känt 
och tittar österut

ett land jag aldrig känt 
med nya smaker att förnimma 
steg som måste tas 
och mina hyllor för mig själv 
stolt som en bödel 
som bara gör sitt jobb 
väntar jag på frälsning 
och förståelse

jag fattar ingenting... 

jag fattar ingenting 
och jag ser bara tecken 
bilder säger stanna 
bilder säger gå 
vi pratar inte mera 
eller gifter oss till hösten 
saker förändras 
när tiden går

har jag väntat mig för mycket 
blåste jag iväg 
jag ser tillbaka på 
en radda av affischer 
jag tror jag drömde om ett liv 
bara utan korridorer 
utan korridorer 
skulle jag bli lycklig

du kände mig när 
åren var terminer 
när sommaren var helig 
och nätterna var allt 
du har vart densamma 
som en klippa genom tiden 
med en hand som 
verkat räcka åt oss alla

minns du när vi satt 
utanför Strandbaden i Falkenberg 
och lyssnade på när 
havet blåste in 
det var långt innan henne 
det var långt före allt 
men jag kan inte komma på 
att jag saknade nåt då

jag ser regnet komma närmre 
över floden 
TV:n dövar tystnaden 
i mörkret 
tid tid 
inte en dag yngre 
skriver jag en sång

jag fattar ingenting...

(Winnerbäck - Jag fattar ingenting). 

"i Dionysos dissonans
en sekund var klarsynt och förstod att jag var en av tusen dårar
som hoppas harmoni och tolerans
men letar så febrilt i älvors dans
så jag gick hem så konsekvent till mig och mina instrument
och sagan fick det slut den skulle ha
men det var sommar då och natten blev ju bra så det var vackert 
men det såg jag först idag
och när jag vandrar ut ikväll till Dionysos vinkapell och ser satyrer höja glas
och älvor dansa i extas 
jag vinglar sakta ner till ån och sänder hälsning därifrån till en drottning under månen"

Du får om du vill, det blir trångt, för min soffa är smal
Men den rymmer en dans
Svart eller vitt, tycks ha somnat i fåror och skal
Men det rör sig nånstans
På kärlekens vis blir det lätt en kliché
Och fåfängan söker en segertrofé
Med löften som stag, faller allting omkull
Så för din, och för min, men inte för kärleks skull
Kom och utmana mig inatt

Älvorna talar om tomhet och bjuder till dans
Och flykten tar fart
Mellan veta och vilja går vilsen och väntar på sans
Att se allting klart
Men när stormen tar fart över frosten inatt
Ropar sansen på värme i svavel och skratt
Det är tid för dom galna och månen är full
Så för din och för min, men inte för kärleks skull
Kom och värm oss inatt

Sparsamma svar håller hungern vid liv
Kom liv, kom liv
och slunga mig rätt in i smeten
Vem ser mina kliv

Så allting du sagt eller gjort, eller vill hålla kvar
blir kvällsfotogen
Och allt jag fördömt och förnekat är springande dar
på tappra små ben
Det finns nu, det finns då, det finns sen om du vill
Men det finns inget annat att hålla sig till
Och allt blev så mycket och kvoten är full
Så för din, för min, men inte för kärleks skull
Kom och skölj mig inatt

Någon har valt att bestämma hur kärlek går till
med regler och råd
Så därför inatt, ska vi älska som fåglarna vill
Klippa nån tråd
Stormen tar fart över frosten igen
Och vilsen väntar på värmande vän
När som jag tröttnat på Jag Min och Mig
blir jag svag, blir jag rädd, att nånsin förlora dig
Håll om mig inatt

Om du finns, om du kan, om du vill komma hit
Kom hit, kom hit
och slunga mig rätt in i smeten
Jag faller med flit

(Inte för kärleks skull - Lars Winnerbäck).

Underbar, helt enkelt underbar.