Tornedalska i Umeå

Dagens föreläsning till "ära" kände jag mig inte alls pigg på morgonen så jag skippade den och stannade hemma. Den hade handlat om ledarskap som säkert hade varit intressant. Fick dock kursboken idag så jag kan läsa i morgon då vi har självstudier. Funderar på om det är rätt upplaga bara? Den var så... tunn. Ovanligt med tunn kurslitteratur på psykologprogrammet.

Rubriken åsyftar lite allmän ångest kring att flytta till en större lägenhet. Nu bor jag ju i en etta modell mindre, och det skulle vara skönt att få plats med sina kläder ordentligt. Har tittat på två tvåor (visserligen också rätt små men åtminstone ett sovrum) här på Strombergs väg och båda var väldigt mysiga. Samtidigt är de ju sjukt dyra, och nu dök det upp massa lägenheter på Nydalahöjd, förvisso mest ettor men lite större än de på Srombergs väg... Aah, jobbigt med sådant här. Man vill ju välja rätt.

Kvällen ska ägnas åt att städa upp här hemma, handla och eventuellt slänga en blick eller två i kursboken. Är så himla trött och sur för att jag inte får träna ikväll. Har man det minsta ont i halsen så bör man avstå.

Lille Max fick sina tänder klippta igår förresten, han var ganska stressad men det gick ju smidigt. Tog klorna på samma gång och plutten protesterade inte alls. Han är så duktig! :)

I dag: tenta som blev avklarad på tre timmar. Umeå har konstigt väder, snö och sol om vartannat. Aprilväder kallas
det visst.

Och det finns fortfarande människor som gör tillvaron lite vackrare, lite mindre tom. Och det finns musik och texter i massor då tröttheten dövar kreativiteten. Jag har återupptäckt Winnerbäck med rysningar av välbehag, kan någon skriva låttexter så är det han. Åtminstone i Svealand.

En tid har förflutit sen jag sist skrev. Är det bara jag som blir äldre eller går inte tiden väldigt fort nuförtiden? Veckorna flyter på med intensiva dagar i skolan. Jag säger bara: grupprocess alltså. Puh.

Dagens lärdom får bli att vi inte alltid kan förstå varandra och vad vi menar. Även om jag på ett intellektuellt plan visste det så blir det ändå annorlunda när man konkret ställs inför det. Bara det är en insikt.

Och jag håller tummarna för att min lilla söt-Maxi ska få finnas kvar i livet. Än är alla alternativ inte undersökta ordentligt, och tills jag gjort det så finns det hopp kvar. Även om tankarna allt som oftast upptas av just beslutet som jag för eller senare måste fatta. Det är lätt att glömma nuet då. Nuet med den sötaste, finaste och mest nyfikna kaninfluff man kan tänka sig.